Har hela tiden velat gå runt och se mig lite mer omkring, men det är ju inte ett total säkert område jag bor i. Idag kände jag mig trygg och det var tidigt på morgonen, värmen hade inte stigit till över 29, så jag tog en promenad.

Jag tog en bild gatan hon på för att vara säker På att inte gå vilse. Ni som känner mig vet att jag har absolut inget lokalsinne!

Efter huset där jag bor är det 8 km av dessa hus om man nu kan kalla de hus? Plåtskur? Skyffen? Kåkstad.

De flesta hälsar glatt hello How are you och vinkar efter ett litet tag slår en man följa med mig. Han berättar att han ska gå till affären för att spela och se om han kan vinna lite pengar. Just nu har han inga pengar och han försöker tjäna pengar på att fläta folks hår. Han visar mig den inplastade pappersskivan han har med olika frisyrer som de kan välja på. Han tycker vi ska gå till en affär och att jag ska köpa honom en öl. Why not?

Efter ca 15 minuter kommer vi fram till hans affär. Han får sin öl jag köper en flaska vatten det är redan varmt. Han frågar om Sverige, om snön, om jag har en man annars så skulle han kunna tänka sig gifta sig med mig direkt!

Städerskan i affären berättade stolt att hon har minsann spelat fotboll med mexikanska gäster i 2017! Kan jag ta en bild av de tillsammans?

Hon vill även att vi tar en bild av mig och henne.

Så vi säger hej då efter ett litet tag kommer mannen springande efter mig med sin öl i handen. Innehavaren av affären har skällt på honom och sagt lät du den vita kvinnan gå ensam efter att hon har köpt dig en öl? skäms! Spring efter henne och gå med henne så hon är säkert. Han säger att han ska gå med mig igenom de osäkra områden och se till att jag kommer väl fram.

Vi möter hans onkel med en skottkärra och vi träffar även kvinnor som har öppnat ett litet gatukök med en helt ny gasspis! Ägaren är mycket stolt. Hon lagar kyckling pomfritt och olika grönsaker till och självklart pap.

Han lämna mig och säger nu är det raka vägen hem och jag tackar för följet. Träffar flera män, en kvinna jag känner sedan mina massage lektioner, alla stannar och pratar alla är vänliga och jag känner mig inte alls osäker eller otrygg här.

Får följa den sista biten av en helt tandlös gammal man som gärna vill diskutera och berättar för mig om presidenten som kommer från samma område som honom i Sydafrika. Han är mycket stolt över detta

Jag frågar honom om han röstade på denna presidenten. Han skrattar och säger det är min privat sak. Helt rätt tänker jag. Men frågar igen men du röstade? Ja självklart säger han det måste alla göra.

Sen tillbaka hemma och börjar den sista lektionen eftersom våran planerade tur till Krüger-parken avblåst tyvärr. Som en liten examen måste de massera min rygg. Jag är djupt imponerad över deras kunskaper, deras teknik, deras tålamod och deras kunskapstörst. Alla blev så klart godkända och nu ska de träna varje dag och sprida ryktet och så får vi se om det blir ett företag som de kan tjäna pengar på. Det är min förhoppning att det kommer bli så de har iallafall kunskapen och tekniken och viljor av stål!

Står upp tidigt, runt fem för att få med mig soluppgången. Det är tyst, bara fåglarnas sång underhåller mig. Långsamt vaknar byn till liv. En lång man kommer med en skottkärra. En kvinna har paraply som solskydd. Barnet bär hon på ryggen i ett vackert mönstrat tyg. Värmen ligger på vänt, än så långe är det en behaglig svalka i luften. Det börjar tutas, minibussarna är på väg med skolbarnen. Alla har skoluniformer, kort grön kjol, vita strumpor och svarta skor för tjejerna och svarta byxor och grön väst och vit skjorta med grönt slips för killarna. Strömmen av människor över bollplan ökar stadigt. Några vinkar andra stannar och växlar några ord. “How are you? Fine thank you “. Barnen bär sina småsyskon på höften. Vissa barn känner jag igen och dom undrar hur antie tone mår idag?

Tid tänker jag. Alla har tid att stanna upp och växla några ord. Har själv mycket tid att låta tankarna vandra. Undrar över vår egen upptagenhet och vårt fokus på vårt mående. Vi som har hopp om en framtid, men ofta faller ner i djupa svarta hål. Är vårt samhälle delaktig i detta undrar jag? Är det kanske viktigt att bli sedd och speglad i din granne, din by?

En flicka berättade helt lugn att hennes lillasyster dog. Att hon gråt och var ledsen över detta. Nu har hon en lillebror och en snäll pappa berättar hon vidare. Inga märkbara känslor kommer fram under vårt samtal. Inget konstigt, inget märkvärdigt – hur kan hon berätta detta trauma så lugnt tänker jag? Här är döden närvarande. En del av livet. Vissa lever några dör, inget konstigt med det. Jag tror att inkluderandet och stödet alla här ger varandra kan vara en stor del i hennes lugn

Sen gick jag en promenad På vägar av sand fårade av vattnet som har flommat över när det regnar på riktigt. Mer om det i eftermiddag!

Idag var dagen mina elever gjorde sin sista behandling. Upp till bevis! Mina fyra stjärnelever klarade sig alldeles utmärkt!

De hade peppat tagit fram alla bänkar handdukar och Olja och börja träna redan innan jag kom dit. Wow! Dom tränar och blir bättre hela tiden.

Vi har faktiskt klarat av att gå igenom alla moment för en hel kroppsmassage. Nu gäller det bara för dem att träna upp sin styrka i händer och teknik, det har varit en lång och spännande resa på alla vis och jag tror att om de fortsätter massera varje dag så kommer det här bli riktigt bra.

Mitt uppdrag här är klart. Nu är det upp till dem att ta det till nästa nivå. Sedan hoppas jag att du som har följt min resa kanske vill vara den som följer upp och tar nästa pass i Sydafrika.Jag kan varmt, verkligen varmt😉 rekommendera denna upplevelsen!

Det blir så svårt att försöka förmedla denna upplevelse. Den rörde sig på så otroligt många nivåer och spretade i så många olika riktningar. Ena sekunden sjungs det i alla olika tonarter på en gång. Nästa sekund rabblas det en otroligt snabb ström av för mig ljud för de ord. Det rabblas på ett sätt som för mig upplevs som skäll för dem som en predikan.

En börjar att sjunga och efter några toner så hänger alla på alla kan sångerna. Alla vet när de ska klappa hur de ska klappa. Ingen klara sitta still. Trumman vandrar mellan vuxna och barn alla lika duktiga på trumma.

Det tänds ett ljus och ceremonin börjar. Det sjungs och det rabblas långa långa för mig helt oförståeligt ord, ramsor, böner jag vet ju inte vad de säger. Vi är ett rätt så litet rum men det finns alltid plats om man vill dansa. Det Dansas i ring motsols. Varje person snurrar medsols i takt till Trumman.

Man tar ett pulver som jag inte vet vad är och blandar i vattnet. Sedan duschar man alla i församlingen med detta vatten. Efteråt får jag veta att detta är den välsignade askan. Jag tänkte för mig själv delar man inte bröd och vin så ser man till att man har något annat och dela på och det man har mest av här är kanske aska just här.

Jag är själv inte någon kristen. Jag har min tro på Universum. Det finns mera mellan himmel och jord än någon annanstans så alltid min mor. Så jag kanske läser in helt andra saker i den här gudstjänsten den vad den egentligen handlade om.

Jag ser en kvinna som uppenbarligen har varit med om något traumatiskt. Hon gråter,hon kryper runt på golvet. Prästen håller den i handen och de andra dansa runt henne och klappar. För mig blir det bilden av du ska inte tro att du är ensam i din smärta vi finns här och vi stöttar dig och vi sjunger för dig för att lyfta dig. Tänk om ensamma ledsna människor kunna få det på recept!

Sen ska vi be. Alla går ner på knä och jag får en kudde under mina. Mycket tacksam för det eftersom denna bön pågår i 15 till 20 minuter.

De har en sak som de alltid äter.morgon middag och kväll det heter Pap! Det är majs som har blivit processat på något vis till ett vitt pulver som man blandar med vatten och göra till en tjock ganska äcklig stabbig gröt. Till detta äter dem kött.

Så då jag testade på dem och det visade sig att de blev jättesvaga alla ihopa så är det två kvinnor som har kommit och frågat vad kan jag då äta istället? Jag blev mycket förvånad eftersom här finns det så mycket fräscha fantastiska grönsaker det finns så mycket god frukt och det finns mycket bra kött så såg jag inte problemet.

Vi började med att ta bort margarinet. Jag läste helt enkelt innehållsdeklarationen för dem. Vill du verkligen betala för en produkt som innehåller 57 % vatten och resten kemikalier? Hon gick direkt till kylen och slängde sin Flora baam!

Sedan dess är jag som har lagat middag varje dag. Hon åkte till affären och fyllde i kylskåpet med alla möjliga grönsaker.Hon lovade också att sluta äta. Iallafall så länge jag är här.

Och det roliga är att både hon och hennes söta granne har inte ätit papp på fyra dagar och kom till mig idag och berättade att deras klänningar redan lösa runt magen! De känner sig inte alls svullna som innan, de känner sig piggare

Idag lär ju ha den Yngsta dottern att göra omelett hon är fast bestämd på att inte bli lika tjock som sin mamma. Och nu kan hon göra en god omelett med smör varje dag och bli starkare

Mission completed!

Efter gårdagens långa tråd på Facebook så har jag lite tankar och reflektioner angående katter och lite annat smått och gott. jag tycker katten blev en väldigt bra bild på hur olika våra liv ser ut här och där. Jag lägger ingen värdering i de olika förslagen, min utgångspunkt är att alla vill väl med sina förslag oavsett hur märkliga de känns från min synvinkel här.

Det blev dock väldigt tydligt hur vi och då menar jag vi alla har en tendens att utgå ifrån oss själva, vilket egentligen är självklart. Men det är då den här resan och dessa erfarenheter som man får här nere verkligen ger ett avtryck. Det är först när jag är här att jag ser det jag såg igår i den långa tråden i Facebook. Min fråga blir så klart hade jag tänkt annorlunda om jag hade varit i Sverige? Hur har min första vecka här redan nu färgat mig och mina tankar om världen, om prioriteringar, om kattens placering i hierakin.

Vilka svar du hade fått om jag ställt frågan till mina vänner här nere? Vad hade de sagt?

Ja sånna här små filosofiska stunder har jag för mig själv på morgonen. Igår var det fredag vilket betyder här precis som hemma att folk går ut dansar och dricker kanske lite för mycket. Skillnaden är att musiken är afrikansk House och den pågår med en ljudnivå jag sällan behöver stå ut med hemma och när regnet kommer ovanpå detta är sömnen ett minne blott.

Så vi har olikheter när det gäller katten och var den platsar i våra liv. Men det känns som att fredag kväll och fredagsmys det är ganska universalt. Hoppas din lördag blir bra och lämna jättegärna din tanke, åsikt. filosofi om detta om du vill!

Mina föreställningar om Sydafrika innan jag reste hit var många. tankar om hur det ser ut, vad äter dom, vilka språk talar om, vad gör dom på kvällarna, vilka kläder ska jag ha med mig, skor? Och inte minst vad krävs det av mig för att jag ska kunna ingå i deras gemenskap och få deras förtroende?

Först och främst ett mycket öppet sinne. Stark nyfikenhet och mycket ödmjukhet. En vilja att gå emot mitt eget nej det känns för farligt och istället säga ja. Man brukar säga tänk utanför boxen. Här har jag kastat boxen.

Så här en liten lista över de kvalifikationer jag tror krävs, efter min erfarenhet här, av dig som skulle vilja följa upp vårt projekt här.

1. Nyfikenhet
2. Mod
3. Stor social kompetens
4. Kunskap om mat
5. Du bör kunna äta allt inklusive kyckling fötter och lever från alla djur.
6. Inte ha bacillskräck
7. Hantera toaletter som du aldrig sett förut
8. Vara nyfiken nog till att kunna följa ett samtal på ett annat språk och fortfarande verkar intresserad och kunna delta i samtalet
9. Klara av extrem värme
10. Ha en plan men alltid vara redo till att ändra den när som helst
11. Bjuda på dig själv och dina egna tillkortakommanden
12. Inse dina sätt att göra saker kanske inte är den bästa vägen
13. Klara av att vara ensam i timmar
14. Inte behöva duscha och tvätta dig varje dag
15. Veta hur man är sparsam med vatten

Ja som överskriften implicerar så är det verkligen en utmaning på absolut alla extrema nivåer, men jag kan lova att om du väljer att göra den här resan så får du en erfarenhet du aldrig kommer att glömma. Du kommer få vänner för livet och så mycket kärlek, skratt och värme och så många nya insikter som kommer att berika ditt liv för evigt.

Jag hoppas att många vill följa mina spår och verkligen se till att dessa människor lär sig massage och att dom kan få användning av det på allra bästa sätt och lyfta sina egna liv. att ge är bättre än att få sa min morfar, han har så rätt.

Jag vet aldrig när de kommer och jag vet aldrig hur många som kommer. Jag vet heller inte om det är detsamma som var här igår som kommer idag. Tre personer från igår kom idag, alla andra var nya

Så min tanke med att vi repeterar allt vi gjorde igår är ju helt klart inte fel. Så vi startade igen med att jag visade hus socker påverkar kroppen negativt. Alltid lika kul! Idag hade vi även en kille med, stark och vältränad sådan. Det att de känner i sin egen kropp hur svag socker gör dem att jag tror det får en effekt på deras diet framöver. Det är i alla fall min förhoppning.

Så vi startade prata lite om stress, då denna kille var väldigt stressad. Hur stressa då frågade jag komma på en skala ett till tio. Det är nog en sjua nu så han. Så eftersom Tapping är en så bra och enkel teknik för att få ner stress började vi med den.

Efter Tapping hade den absolut gått ner. Men efter ryggmassagen var han helt mjuk både i huvudet och i rygg och kropp. Nu var det nere i en trea tyckte han. Att kunna ge människor den upplevelsen känns ju mycket bra. I det här fallet är det ju inte bara för att dom ska känna en skillnad i kroppen.

Så vad är målet med denna resa? Varför gör vi det här? Varför är jag här och utsätter mig trots allt för en hel del sjukdomar, faror absolut och en värme utanför begriplighet.

Jo för att yrkesmassörernas förbund har startat detta samarbetet för att utveckla massage för människor i kåkstäderna så att de kan starta sin massageverksamhet och förhoppningsvis tjäna pengar. Det är det övergripande målet.

Tanken är att alla våra medlemmar om de vill och om de kan ska få chansen att resa ner hit och dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter samtidigt som de får en mycket svårslagen erfarenhet själva

Så vem är det som det kan åka ner hit? Väl det kommer ställas vissa krav på dig som vill och de kommer och skriva om imorgon. Nu är det för varmt och jag kommer och gå och lägga mig med min fläkt på fullt och andas ner kroppen i den värsta hettan.

Det blir mycket tid att tänka. Eftermiddagarnas hetta gör att kroppen fullständigt slås ut. Jag ligger på sängen och försöker andas kroppen till lugn. Och funderar.

Idag är jag här helt ensam hela förmiddagen. Dem jag bor hos, Anniki och Kate, hennes dotter måste jobba så klart. Det huset jag bor i är faktiskt en av dem med högst standard i det här området. Det är kakel nästan överallt inklusive i taket! Det har iallafall jag aldrig sett förut! Igår blev badrummet klart vilket jag är otroligt tacksam över. För det betyder att det finns en riktig toalett inomhus. Tanken på att gå ut mitt i natten och kissa på deras hemmabygge var inte så kul.

Det är en vattenklosett precis som hemma. Skillnaden är att det inte alltid finns vatten. Speciellt på morgonen är som regel vattnet borta . Detta är något alla vet och därför har en stor soptunna full med vatten som man kan tvätta, diska, och skölja toan.

Så för människorna som bor här blir ordet framförhållning lite detsamma som att överleva. Du måste alltid tänka framåt du måste alltid förbereda dig på vad som eventuellt kan hända, otäcka eller bra saker.

Innan de fick eller inte fick, de byggde själva det här huset, bodde dom i ett plåtskjul. Med med tre barn som ensamstående kvinna i ett plåtskjul i den här hettan det sätter mitt eget liv i ett helt annat ljus. Hennes mellersta barn blev påkörd och dog 18 år gammal och att då klara att gå vidare, bygga det här huset, se till att hennes barn får jobb, kläder och mat det är ju helt otroligt vad människan kan klara av. Det ger viktigt perspektiv på hur otroligt bra vi har det. Och hur otroligt bortskämda vi är egentligen.

Vi pratade om att vi måste realisera oss, att vi måste vara snälla mot oss själva, att vi alltid måste se till att vi själva ska må bäst: egoistens tid som finns i Sverige. Det jag ser här är precis tvärtom. Här hjälper alla varandra. Man lyfter varandra. Man frågar om man behöver hjälp. Man passar på varandra helt enkelt. Det är underbart att se.

Så vad betyder egentligen En kåkstad? Om jag har förstått det rätt så betyder det att de inte betalar hyra för sitt hus. Staten eller regeringen ser till att de har el och ibland vatten. Allt annat får de fixa själva. Det finns skolor, det finns sophämtning, det finns en taxi service, allt organiserat av dem själva.

Så Hur ser framtiden ut här? Inte speciellt ljus. Många av barnen anser att det är fullständigt bortkastad tid att gå i skolan för det leder ändå inte längre än där dem redan är. Et hopp är att bli professionell netboll spelare så de tränar hårt varje dag i full solgast 30° plus, springer de som galningar. Det är deras enda hopp att komma ut från den här verkligheten. Bara att sitta och titta på i solen gjorde mig illamående efter en timme pga hettan. Dem springer!

Att uppleva deras verklighet ger mig insikter och tankar som du har fått ta del av här, har du egna tankar så kommentera gärna!