Lite som på Skansen..

Jag är den enda vita här och det märks! Vart en vi så tittar folk, nej de tittar inte de stirrar! ”Vad gör hon här? Ska hon verkligen bo här? Ska hon verkligen bo här i tio dagar? Är hon inte klok?

Men när vi börjar Prata diskutera saker hur vi tänker om världen om politiken och det var en människa så upptäcker vi alla att skillnaden är inte så stora. Vi har samma tankar samma problem fast mina är mycket mycket mindre

Helt ärligt mitt enda problem det är toaletten! Den är byggd och inte speciellt ren. Så att sitta är en ren omöjlighet. Imorse hängde jag mig över toan i armarna. Som tur är så blir det inte så mycket mat för det är så fruktansvärt varmt så jag är inte hungrig. Så en så länge har det inte varit så många besök till toaletten.😂

Olikheterna är så enorma samtidigt som de vill ha gemensamt finns där också det är otroligt spännande att prata med dessa människor och upplever att det finns en hel del gemensamma faktorer i våra liv

Idag var vi i Shoppingcentret som ligger i Kåkstaden. För att komma dit tog vi en lokal liten buss som Klas varnade mig starkt för att inte åka ner över huvudtaget. De är alltid inblandade i olyckor för att de tycker in så många människor och varor att det är allt allt för tungt för bilen. Ja den blev full men det gick bra!

Här sitter kvinnorna och gör massagemadrasser! Imorgon kollar jag min första kurs och det ska bli mycket spännande. De ser det direkt som en affärsmöjlighet ett sätt att känna pengar vilket jag tror alltid är deras första tanke, det är deras sätt att överleva. Så jag hoppas jag kan ge dom något vettigt. Jag tänkte starta med nacken, de flesta har ont i nacken.

Idag lagade jag mat åt dem. De förstår inte detta med att inte äta socker inte äta gluten bara laga mat från grunden inte köpa en massa konstiga saker i affären. så jag introducera dem till grönsaker i smör med kryddor. Det blev en succé! De vill alla nu försöka att äta mer grönsaker och sluta med socker! Det ska bli spännande och se om de klarar det för allt här har socker i sig till och med den sockrade varma chokladen tycker du om att jag ska ha mera socker i!

Go with the flow…

Annorlunda kan inte ens börja beskriva hur min verklighet ser ut just nu Värmen kan du ju förstå men det är att inte kunna få duscha att ha en hemma bygd toa och människor runt om mig som bara prata sitt eget språk är ganska slitsamt för huvudet Värmen kan du ju förstå men det är att inte kunna få duscha att ha en hemma bygd toa och människor runt om mig som bara prata sitt eget språk är ganska slitsamt för huvudet

Han håller på att göra om badrummet och som hemma startar han tidigt. Så det brev inte så mycket sömn. Varmt och mycket dofter gjorde att jag öppnade ett fönster. Big mistake! Då kom moskitorna och jag fick ligga och klia mig som en tok istället! Min egen dumhet!

Huset där jag bor.

Det lilla plåthuset till höger är toaletten. Jag har hittills inte vågat att testa.

Alla är mycket trevliga och vänliga och allt går långsamt, vilket jag just idag är tacksam för. Det var en lång varm natt utan mycket sömn så jag är lite seg. Det är vattenbrist till den graden att det vattnet du inte dricker upp ur ditt glass hälls tillbaks i kannan. Försöker förstå hur detta livet är.

Utsikten

Det är mycket för hjärnan att processa!

Vi hörs senare😃🙏

Framme i min township

Efter en lång biltur genom köer och trafikolyckor landar jag i Hammanskraal, där jag nu ska bo i tio dagar. Vägen dit var lång och det var ett tag vi trodde att det inte skulle bli av. Den sydafrikanska mentalitet är annorlunda till den hemma. Ett klockslag är inte alls lika viktigt och om det inte blir i dag så blir det imorgon…kanske.

Vägen blir mer och mer lantlig, mindre hus och inga höga murar med elstängsel längre. Det är grönt och djur som beter på stora gröna åkrar.

Mr Doc, som är den som har sett till att detta händer!

Så är stannar vi längs vägen och Claes påpekar att det inte ar säkert att öppna fönsterna i bilen. Det gjorde mig inte mindre nervös! Men bilen som ska möta mig kommer och ut kommer en svart kvinna med sitt barn på runt fem år. Alla in i vår bil, inga säkerhetsbälten på någon…så in i min nya verklighet. Kor som går längs vägen, jag undrar om jag är i Indien istället…

Vi kommer fram och alla kommer för att önska mig välkommen. Lika nervösa som jag. det har broderats ett stor fins välkommen Tone, vilket ju är så underbart! Känner mig verkligen välkommen.

VIll jag se dom spela volleyboll? Självklart! Och jag får hjärna vara med å spela om jag vill. Alla spelar barbent och alla glasbitar ligger ju utanför spelaplanen. Att det kommer en bil lite då och då eller en kärra dragen av tre åsnor stör inte dom superfokuserade unga kvinnorna. Det spelas för fullt!

Nu sitter jag i ett litet kök och tittar på tre unga kvinnor som lagar mat. Det är varmt, det är mygg och det är ljud. Det är dofter, allt från mat som doftar underbart till myggsprayen som inte är lika kul. Alla möbler är täckta av plast. Utanför skäller hundarna.

Tid här är inte som hemma…

Så mitt uppdrag här är att åka ut till townships och se om jag kan lära ut massage. Jag har tankar och ideer om hur det kan gå till, det ä mycket som händer när man rör vid en annan människas hud, det vet ni alla!

Men några blommor har taggar. Ibland går det inte så snabbt som vi har tänkt oss. Detta projektet har varit bestämd sen 4 september. Det som då var överenskommit var att jag kommer ner och organisationen Youth
Zones organiserar boendet och ser till att människorna där vet att jag kommer och va jag kan hjälpa dom med. Enkelt tänke du. Allt är klart tänker jag, i September.

Men icke. Min kontakt person, Doc – har haft privata stora problem. Saker som ingen kunde förutse då. Så när vi i går fick ett sms med texten, ”va är hon här nu? Jag har inte hittat nån stans för henne att bo, jag har själv inget hem. Jag har ingen möjlighet att lösa detta nu . Kan hon vänta i några dagar?” Då var inte stämningen så hög här kan jag säga.

Go with the flow. Fast lite märkligt att ha åkt till andra sidan jordklotet, och sen inte alls få möjligheten att göra det som vi planerat så väl. Tid i Sydafrika är ett helt annat koncept! Vänta och se. Så nu! Nu är det klart. Vi har hittat ett township, och jag ska tydligen bo hos en kvinna som heter Kate.

Hammenskraal heter mitt township. Det är lång dit och problemet nu är att lösa hur jag kan komma mig dit. Nu är jag bara glad och tacksam att det hela iaf blir av, det är bestämt och det finns en person som vet att jag kommer bo i hennes ”hus” snart. Vilket äventyr detta är!

#massagfortownships. #yrkesmassörerna #yrkesmassör #Handsonkroppsterapi

Dag två – Marknad

Dom sa det regnar aldrig i januari i Jo’burgh…fel! Idag regnar det, och det ska regna hela dagen tyvärr. Vi tar oss ut efter ett antal koppar svart kaffe och frukost, till en antroposofisk marknad. Marknaden ligger bredvid en Waldorfskola, vilket är ett märkligt sammanträffande, då jag själv har gått i en Waldorfskola i Norge.

Vi tar ytterligare en kopp kaffe. Det kommer två muggar, men kaffet är ljummet. Det är tydligen vanligt att om du inte insisterar på att få kokt hett vatten, så får du en kopp kaffe på varmvatten. Kanske inte det bästa för mina tarmar…

Claes tar direkt koppen och förklarar att nej, varmvatten från kranan är inte vad vi ville ha. Ingen tar illa upp och lite senare kommer det två nya koppar med hett kaffe. Underbart!

Jag får veta att tydligen är det säkrare för mig i kåkstäderna än det är i Jo’burg, eftersom vita i kåkstäderna är kopplat till deras ekonomi. Vita bussas ut till kåkstäderna, och lämnar såklart pengar under sin guidade tur där. Så alla i kåkstäderna är mycket rädda om att det inte ska hända vita något alls. Så det känns bra.

Måndag är dagen då jag åker ut till kåkstäderna, och ska bo där. Fram tills dess är det lugnt, acklimatiserar mig och bara andas in lukterna, ljuden och andra intryck. Hjärnan försöker hänga med!

Kontraster!