Det blir mycket tid att tänka. Eftermiddagarnas hetta gör att kroppen fullständigt slås ut. Jag ligger på sängen och försöker andas kroppen till lugn. Och funderar.

Idag är jag här helt ensam hela förmiddagen. Dem jag bor hos, Anniki och Kate, hennes dotter måste jobba så klart. Det huset jag bor i är faktiskt en av dem med högst standard i det här området. Det är kakel nästan överallt inklusive i taket! Det har iallafall jag aldrig sett förut! Igår blev badrummet klart vilket jag är otroligt tacksam över. För det betyder att det finns en riktig toalett inomhus. Tanken på att gå ut mitt i natten och kissa på deras hemmabygge var inte så kul.

Det är en vattenklosett precis som hemma. Skillnaden är att det inte alltid finns vatten. Speciellt på morgonen är som regel vattnet borta . Detta är något alla vet och därför har en stor soptunna full med vatten som man kan tvätta, diska, och skölja toan.

Så för människorna som bor här blir ordet framförhållning lite detsamma som att överleva. Du måste alltid tänka framåt du måste alltid förbereda dig på vad som eventuellt kan hända, otäcka eller bra saker.

Innan de fick eller inte fick, de byggde själva det här huset, bodde dom i ett plåtskjul. Med med tre barn som ensamstående kvinna i ett plåtskjul i den här hettan det sätter mitt eget liv i ett helt annat ljus. Hennes mellersta barn blev påkörd och dog 18 år gammal och att då klara att gå vidare, bygga det här huset, se till att hennes barn får jobb, kläder och mat det är ju helt otroligt vad människan kan klara av. Det ger viktigt perspektiv på hur otroligt bra vi har det. Och hur otroligt bortskämda vi är egentligen.

Vi pratade om att vi måste realisera oss, att vi måste vara snälla mot oss själva, att vi alltid måste se till att vi själva ska må bäst: egoistens tid som finns i Sverige. Det jag ser här är precis tvärtom. Här hjälper alla varandra. Man lyfter varandra. Man frågar om man behöver hjälp. Man passar på varandra helt enkelt. Det är underbart att se.

Så vad betyder egentligen En kåkstad? Om jag har förstått det rätt så betyder det att de inte betalar hyra för sitt hus. Staten eller regeringen ser till att de har el och ibland vatten. Allt annat får de fixa själva. Det finns skolor, det finns sophämtning, det finns en taxi service, allt organiserat av dem själva.

Så Hur ser framtiden ut här? Inte speciellt ljus. Många av barnen anser att det är fullständigt bortkastad tid att gå i skolan för det leder ändå inte längre än där dem redan är. Et hopp är att bli professionell netboll spelare så de tränar hårt varje dag i full solgast 30° plus, springer de som galningar. Det är deras enda hopp att komma ut från den här verkligheten. Bara att sitta och titta på i solen gjorde mig illamående efter en timme pga hettan. Dem springer!

Att uppleva deras verklighet ger mig insikter och tankar som du har fått ta del av här, har du egna tankar så kommentera gärna!