Vad är en idé värd?

För ungefär ett år sedan mötte jag genom min vän Pieter i Krügersdorp utanför Johannesburg, Sydafrika, en underbar människa vid namn Doc Mabila som är program manager för Youth Zones – en organisation som med hjälp av idrott, IT, ’Life skills’ och entreprenörskap hjälper unga människor i kåkstäderna runt om i Sydafrika att bli ’anställningsbara’ eller starta sin egen lilla verksamhet under organisationens paraply.

Det som verkligen imponerade på mig var hur de kärleksfullt ställde krav och uppmuntrade eget ansvarstagande, istället för att endast dela ut allmosor som så många andra organisationer. Det handlar helt enkelt om att hjälpa till med hållbar utveckling för människor som visar att de tar sig själva och sitt liv på allvar och mottar hjälpen de får efter bästa förmåga, och detta i ett samhälle som genomsyras av offermentalitet och krav på särbehandling.

En av den resans absoluta höjdpunkter var en sen eftermiddag på en torkad leråker med två fotbollsmål ute i ett township nära Randfontein där jag mötte 50-60 ungdomar i åldrarna 7-17 och fick förmånen att lära dem Joint Mobility. Från att vara rätt blyga och avvaktande, och ändå sjunga för mig innan vi började, smälte ungarna och mängden kramar jag fick på slutet var lika rörande som barnens uppenbara glädje när de ’fattade’ rörelserna och fick beröm.

Doc och jag bestämde att fortsätta samarbetet och nästa gång träffades vi för ett planeringsmöte – förutom att ha ett oerhört stort hjärta, besitter den här mannen uppenbarligen en grym människokännedom. För morgonen den 5:e juni dyker han upp vid Pieters hem, plockar upp oss och kör till en privat farm ute i kullarna som ägs av några vänner till honom. Utgående från ett vackert campingområde på farmen leder en stig upp på en ås och vi börjar följa stigen.
För Dig som inte känner mig så är jag en närmast löjligt entusiastisk vandrare som letar mig ut på de mest omöjliga ställen vart jag än befinner mig i världen, och denna vandring upp på åsen (Pieter stannade halvvägs och väntade på vår återkomst) ledde till ett flertal idéer för framtida samarbete.

  1. Under samma trip fick jag träffa ungdomsledarna i ett av distrikten och ge dem en inblick i kommunikations- och relationsverktyget Color Code
  2. Vi går vidare med Joint Mobility och utbildar idrottsledarna till instruktörer så att de i sin tur kan lära sina ungdomar (detta står fortfarande på listan över framtida projekt), och
  3. Jag kom på att vi ju kan köra ett projekt ’Massage in Townships’ där en Massör eller Massageterapeut står för sin egen resa ner till Sydafrika, blir hämtad och lämnad på flygplatsen, bor hos en eller flera ledare i organisationen samt lär ungdomarna att massera varandra. Kortfattad en otroligt annorlunda och intressant resa för terapeuten som får sen en sida av landet som väldigt få turister får ta del av, och en möjlighet för ungdomarna att prova på och utforska sin fallenhet för ett eventuellt framtida yrke.

Doc blev entusiastisk över massageprojektet, jag nämnde det för Tone senare under sommaren, och när jag kommit hem från min fjällvandring 1/9 tog hon upp det igen, bokade sin biljett några dagar senare och följde med mig ner till Johannesburg på min inplanerade trip nu i januari. Du kan läsa om hennes upplevelser här på bloggen!

För att då återknyta till den här artikelns titel:

Vi var på vandring upp på en kulle på en ås och jag fick en idé, nämnde denna idé för några personer och den föll i god jord. Ett drygt halvår senare så genomförs denna idé, och detta med mycket marginell medverkan från min sida.
Idag får jag veta att Doc bestämt köpa in två massagebänkar, olja och handdukar för att ungdomarna Tone håller på och visar massage, ska kunna förkovra sig och kanske till och med starta en blygsam liten verksamhet med sina nyfunna kunskaper.

Jag känner oerhört priviligerad att få bevittna detta, är grymt tacksam mot de människor som genom åren fått mig att lita på värdet i mina idéer och låta dem komma ut i det fria, och rörd över hur den ursprungliga idén genomförs på ett så mycket större, bättre och livsförändrande sätt än jag hade kunnat åstadkomma om jag försökt göra detta själv!

Samtidigt får det mig att skräckslaget tänka på hur många idéer som begravs där ute för att människor inte tror på sig själva eller sin idé, hur mycket bättre världen skulle kunna vara om dessa idéer spreds och vi kunde samverka och kollaborera i deras genomförande!

Tack, Tone, för att Du gett en idé så mycket mer genomslag!

Och, Du som läser detta, och har gått och funderat på nånting bra under en kort eller lång tid, nämn det för nån, dela med Dig – Du har ingen aning om hur mycket gott som kan komma ur en till synes enkel idé som bara verkat dyka upp i skallen av en tillfällighet!

Tack för att Du tog Dig tid all läsa detta, lämna gärna en kommentar och dela Dina tankar!

Jag uppskattar Dig // Claes

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.